Nu längtar jag efter min karl.

Det börjar bli kväll och vi har klarat oss utan honom här hemma i fyra dagar. Om lite mer än ett dygn är han hemma igen och det är inte en dag för tidigt.

Jag saknade honom lite extra igår kväll också. Då behövde vi en ficklampa för att leta efter en liten spelpjäs som försvunnit in under soffan. Det slog mig att jag faktiskt inte vet exakt var vi har ficklamporna här hemma. Förmodligen är de utspridda på olika strategiska platser, platser som jag inte känner till.
Det slutade med att jag hämtade en cykellampa från garaget.

I morgon kväll är det tjej-tillväxtgrupp här hemma. Då får barnen sköta sig själva. Jag vet att de kan, men det hade inte skadat med en man som stoppar om dem.

Det skadar inte med en Förundersökningsledare som stoppar om mig heller känner jag nu…

Äsch, jag erkänner:
JAG ÄLSKAR FÖRUNDERSÖKNINGSLEDAREN.