Jag har gjort det igen!
Fattar inte att jag inte kan hålla fingrarna i styr.
Nu är det andra gången. Och återigen i en mataffär.
Första gången var offret delägaren i den begravningsbyrå där jag förhört mig om jobb. Hon blev mycket förvånad. Och låt mig säga att de aldrig hört av sig om behov av begravningssångerskor sedan dess.
Jag tror jag lider av åkomman “handla först – tänka sen”. Och ibland kanske till och med av den lite allvarligare sjukdomen “handla raskt – tänk aldrig”.
Suck!
Så här var det:
När jag stod i kassan på Willys för att betala mina inköp upptäckte jag ett skäggigt bekant ansikte som med tillhörande kropp stod och packade ner sina varor i kassan bredvid.
Ägaren av ansiktet (och kroppen) hade inte upptäckt mig. Alltså gjorde jag det mest naturliga i världen (eller hur…) och smög fram och nöp till där bak.
Nu kanske ni inte lider av det här med förutfattade meningar (eller ovan nämnda tanklöshetssjukdom). Men jag har fått för mig att kristna människor kanske inte går omkring och nyper varandra i stjärtamentet till höger och vänster.
Både begravningsdamen och skägg-killen är kristna.
Inte för att kristna rumpor skulle vara heligare än andra men jag tror inte att det där med ett litet tjuvnyp är något de förväntar sig. Särskilt inte från mig, som ju också är kristen.
Jag har alltså gjort bort mig – igen.
Jag är i alla fall glad att jag inte är katolik. Då hade jag varit tvungen att gå till en präst för bikt, och det hade varit pinsamt.
Som det är nu räcker det med att jag ångrar min impulsivitet.
Kan förresten berätta att båda mina offer hade ungefär lika spänstiga skinkor. Fasta och fina.
