Familjen Zäta är samlad runt frukostbordet.
Guldgossen sitter med rynkad panna och funderar.
Jag lägger märke till att han har ett horisontellt streck mellan ögonbrynen, en sorts bekymmersrynka som är väldigt framträdande.
Jag ber lilla Svalan att dra ihop ögonbrynen och se fundersam ut. I hennes panna framträder inte alls samma streck. Istället bildas två små fågelvingar som sprider ut sina vingar ut mot ögonbrynen.
Så är det Förundersökningsledarens tur. Hans panna fungerar likadant som lilla Svalans.
Jag ber Förundersökningsledaren titta på mig när jag rynkar pannan. Där hittar vi strecket som Guldgossen ärvt.
-Du har ärvt ditt streck av mig, utropar jag modersförtjust.
Guldgossen är inte ledsen för det utan breder ut armarna mot mig och säger:
-Mamma, med så kärvänlig röst att jag nästan blir rörd.
-Men vad har jag ärvt av dig då, säger han sedan vänd mot Förundersökningsledaren. Han funderar en halv sekund och utbrister sedan stolt:
-Min manlighet!
