Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Jag har fått en ny Bolibompafavorit.
Fåret Shaun har en liten efterföljare som roar mig och lilla Svalan när vi borstar tänderna på mornarna.
Idag ville han spela trumma. Ankan hade tagit trumman och Timmy var sur nästan hela programmet.
Det är så bra gjort. Jag fattar inte hur man lyckas visa så mycket känsla med bara en liten dragning i ena ögonvrån eller genom att flytta näshålen någon milimeter åt ena eller andra hållet.
Visst gör det ont när kroppar brister.
Varför skulle annars kvinnan kvida.
Varför skulle annars all hennes heta längtan
stelna, blekna med det röda.
Hinnan var en boning hela månaden
där intet nytt intog sitt livsfäste.
Ja, visst gör det ont när kroppar brister,
ont för den som kvider
och den som blöder.
Ja, nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tung de hänger,
klamrar sig vid väggen, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Det är svårt att vara oviss, rädd och delad:
Vill jag blöda eller föda?
Sitter kvar och bara darrar.
Jag vill stanna
och vill falla.
