Det blev en ofrivillig hemmadag idag.
Jag var laddad och vaknade en minut före väckarklockan. Körde min morgonrutiner med dagbok på toaletten, frukostägg, förberedelser av barnens väskor och allt det där.
När jag väckte barnen upptäckte jag att Guldgossen inte riktigt var i form. Mycket riktigt – en aning feber och heshet och oh, hemska tanke – ont i magen.
Jag körde lilla Svalan till skolan och tog en sväng till jobbet för att starta veckan.
Nu är jag hemma och vabbar. Det var rätt länge sedan sist.
Det går ingen större nöd på Guldgossen. Han är rätt pigg och febern har lagt sig. Lite magont kvarstår så vi får väl se vart det barkar hän. Det är ju främst på kvällar och nätter som saker och ting har en förmåga att barka, om det ska barkas. Så jag ämnar inte ropa hej förrän i morgon.
På förmiddagen har vi lekt skola. Eller, jag har lekt skola medan Guldgossen tvingats göra läxor. Guldgossen har haft svenska, matte, hemkunskap (han fick skala sitt äpple), idrott (ett slalomspel på X-box) och just nu är det rast. Själv har jag ägnat mig åt syslöjd (lapptäcke) och So (läst dagens tidning).
Vi hade en intressant diskussion om huruvida frukstund är rast eller inte. Jag tyckte att det var det eftersom Guldgossen slapp “lektionen” medan Guldgossen var av motsatt åsikt. På rasten ska man få göra vad man vill och att äta ett äpple var inte en av de saker han ville göra.
Jag ämnar fortsätta med syslöjden och tänker tvinga Guldgossen till mer matta och så lite engelska innan dagen är slut.
Lilla Svalan blev glad när hon fick veta att Guldgossen är sjuk. Det betyder nämligen att jag kan åka och hämta henne redan när skolan är slut, klockan ett.
Nu är det snart lunchdags.
