Sådär ja!
Redan tillbaka efter den snabbaste inköpsrundan på länge.
Jag körde rally genom Willys, med lilla Svalan påhejandes i vagnen.
En äldre dam schoade (har ingen aning om hur det stavas, det är västgötska) förskräckt när hon såg min framfart med “det arma barnet”.
Dock höll det på att bli en väääldigt kort tur till affären. Jag fick nämligen inte med mig plånboken hemifrån till en början. I stället satte jag mig i bilen med min kalender.
Visst är mina dagar värdefulla, men de fungerar dåligt som betalningsmedel för socker, äpplen och grillkorv.
När jag bytt almanackan till plånboken kunde man tyckt att det skulle varit nog med tossigheter, men ytterligare förseningar uppstod utmed vägen.
Lilla Svalan störde min koncentrerade körning med att fråga vad vi skulle göra på skolan.
Utan att tänka på det, och förmodligen var det väl just brist på tankeverksamhet som fört mig på villovägar, så hade jag kört till skolan. Min hjärna var inställd på att lämna barnen till fritids och sen tänkte jag bege mig till jobbet. Eller, ja, tänkte var väl fel uttryck. Det var nog instinkten som styrde bilen.
