Nattens första dröm handlade om att vi var ute med båten. “Vi” är familjen Zäta och “båten” är vår Utter.
Vi var vid Brommö och ämnade lägga till vid Kräftklon. Det var inte så många båtar som låg där trots att det var vackert väder och skönt i vattnet.
När vi försökte gå intill varnade oss en man i en segelbåt lite längre ut och sa att det låg sand i hela viken.
Och det gjorde det!
Som tur är går inte var båt så djupt så jag utrustade mig med en av barnens små plastspadar och började gräva bort sand för att vi skulle få en plats att lägga intill på. Jag önskade mig en rejäl vanlig spade men det gick rätt bra att gräva med den lilla leksaksspaden också.
Bredvid mig, vid några tallar, satt en vännina och pratade hela tiden. Jag reflekterade inte närmare över hur hon hamnat där eller vad hon gjorde där och inte heller över vad hon sa. Jag bara fortsatte gräva.
I sanden hittade jag flera fungerande armbandsur och några fina hårspännen och en silverring. Ringen var en klackring för herrar. Jag hittade också ett område i sanden med ris och ett med bandspagetti från några som hällt sina matrester överbord. Det var lite äckligt.
Jag förväntade mig att hitta fler värdeföremål men det gjorde jag inte.
Mannen som varnat oss sa att det var lönlöst att gräva för berget låg så ytligt där, men det visste vi ju att det inte gör. Även segelbåtar lägger till vid Kräftklon, och Förundersökningsledaren sa att vår båt har ett djupgående på bara 35 cm, men det stämmer inte i verkligheten.
Jag vaknade innan vi hann bli klara for att lägga intill.
