I går kväll var jag på Tupperwareparty. Förrutom att det var väldigt trevligt och mycket gott fika, så upptäckte jag också att jag börjar bli allvarligt intresserad av alla plastpryttlar.
Jag har ett skåp fyllt med dyra burkar hemma. De flesta har jag fått när jag varit värdinna och det är bara ett fåtal jag faktiskt köpt. Jag är inte precis den som känner mig tvingad att köpa något vare sig det är plastparty, klädparty eller ljusparty. (Jag har förresten aldrig varit på ljusparty…)
Hur som helst så har jag nu kommit på att jag skulle tycka det vore ganska kul att själv vara Tupperwareförsäljare. Att få berätta om produkterna och berika människors hem med högkvalitativ plast (och tömma deras plånböcker). Att planera in demonstrationer, skaffa hem demonstrationsmaterial och framför allt få åka hem till folk och fika och ha trevligt.
Just det ja, jag köpte en kavel igår kväll. För 219 kr.
Vad gullig du är, som hyser sådan omtanke om mig.
Men oroens icke! Jag kommer inte börja sälja plast förrän tidigast när jag är 50, eller kanske pensionär. Jag har en viss självbevarelsedrift, och när den inte räcker till så träder oftast Förundersökningsledaren in och lägger band på mina önskedrömmar.
Och så får de förbli just det – Önskedrömmar!
Här kommer en helt ärlig kommentar från mig:
🙂 Zäta vännen – ibland blir jag alldeles trött av att läsa dina inlägg. Jaha, nu tycker du liksom att Tupperwareförsäljerska kunde vara nåt!? Va? Va! Som om du inte redan har T U S E N saker du valt ut att sysselsätta dig med, utanför hem och familj.
Men orkar du allt, så är det ju helt fantastiskt. Jag beundrar i så fall din energi.
Många kramar och trevlig helg.