Zäta

Förundersökningsledaren och jag brukar ha uppesittarkväll (läs natt) kvällen innan julafton. Då dricker vi glögg och äter pepparkakor och slår in alla paket och har rimstuga.

Det här med rim tycker jag är viktigt. Inte så att man måste hitta på det ultimata rimmet, som tar mottagaren flera dagars huvudbry att knäcka (man öppnar ju ändå paketet med en gång) men jag vill gärna rimma på ALLA paket. Det brukar ta sin rundeliga tid. Klockan går, man blir tröttare och tröttare och inte blir det bättre av att vi spelar julskivor för fullt. Dels för att det är mysigt och också för att barnen inte ska höra vad vi tasslar om ifall de händelsevis inte har somnat.
Till slut brukar Carolas skönsång dränka varje försök till vettig tanke och vi träder utan återvändo in i nödrimmens pinsamma värld.

I år har jag därför börjat slå in några paket redan idag. Och rimmat.

Nu får ni gissa på paketet till svärföräldrarna:
“När hela familjen samlas till jul
blir det förhoppningsvis extra kul…
…om ingen är ful.”

Åh, vad vi är duktiga. Nu har vi bara en julklapp kvar att köpa.

Förmiddagen har gått åt till att springa i affärer och leta. Jag är i och för sig inte så mycket för att springa, så jag har mest strosat. Utom inne på Ö&B för där var det så mycket folk att det kändes skönare att skynda för att följa med strömmen och komma därifrån så fort som möjligt.

Nu är Förundersökningsledaren ute i de sista solstrålarna och kollar isläget på Kävelstocken och vid Svalnäs.
Barnen tittar på “Hitta Nemo” och jag pysslar om hyacinter och amaryllisar och placerar dem i glas. När glasen inte räcker till improviserar jag och offrar två pantkronor för att skära av toppen på en returflaska som jag fyller med lite sten och sätter amaryllislöken i. Det blir inte snyggt, men det blir!

Guldgossen har fortfarande feber 37,9 men jag ligger inte långt efter med 37,8 grader.

Nu ska vi inte göra något mer särskilt idag.
Jag ska vattna blommorna och sy på lapptäcket och sen tar jag kväll.