Klockan närmar sig halv två och rätt som det är VRÅLAR min sjuka väna sjuåring från övervåningen.
-Jag är HUNGRIG. Jag vill ha mat NU.
Man kan ju tycka att lite bättre framförhållning borde vara på sin plats.
Som tur är begär den nådiga pannkakor, snabblagat och gott.
Jag snubblar ut i köket.
Varför snubblar jag? Jo, jag har låtit lilla Svalan på eget bevåg dosera såpan i skurvattnet. Det blev alldeles för mycket och nu är golven inte glatta och blänkande längre utan blänkande och tvärstoppiga.
Att jag inte kan lära mig av mina misstag. Jag gjorde samma sak sist jag torkade golven. För mycket att det goda kan ibland vara just för mycket.
