I natt drömde jag att jag var ute och åkte båt med ganska många från församlingen. (Ägaren och föraren av båten var en kille i församlingen som jag vet har båt i verkligheten.)
I drömmen åkte vi slussar i Lidköping. (Det finns inga slussar i Lidköping och staden var helt olik verkligheten.) Föraren av båten var aningen nervös över detta eftersom han aldrig slussat tidigare. (Det har han i verkligheten. Det var han och hans familj som tisade oss om att köra Dalslands Kanal förra sommaren.) För att dämpa hans oro simmade jag i förväg genom slussystemet för att se hur djupt det var.
Bäst som jag simmade där träffade jag på lilla Svalan i en kanot. Fritids hade tagit med barnen till slussarna tillsammans med Lidköpings kanotklubb och nu övade de på att köra i slussarna och den lilla forsen nedanför. Jag blev först jätteorolig och tyckte inte att lilla Svalan skulle klara av det där men så såg jag att det var många personer från kanotklubben som höll koll på barnen och jag såg också att lilla Svalan paddlade på om om hon aldrig gjort annat, så jag vinkade bara uppmuntrande till henne och simmade vidare.
Efter ett tag kom jag fram till den lilla forsen och där var det för grunt för båten att gå så jag simmade tillbaka och bad mitt sällskap vända.
Båten vände och körde så snabbt att jag inte hann efter. När jag kom fram till mynningen där slussarna började såg jag inte till dem och tyckte att det var konstigt att de inte väntat på mig. Förundersökningsledaren var med i båten, och även många av hans skridskokompisar.
När jag sett mig omkring en bra stund upptäckte jag båten som stod dold bakom ett litet näs och hade lagt intill vid en brygga. Nu satt färdsällskapet uppe på en brant óch åt medhavd fika. Förundersökningsledaren roffade åt sig av alla andras fika. En kille hade köpt en jättegod sockerkaka med toscaöverdrag och jordnötter och den tog Förundersökningsledaren till sig av, trots protester från killen. Jag var jättehungrig och såg fram emot att få fika jag också. Men när jag kom fram lyckades jag tima det så att de hade fikat klart och det var dags för gudstjänst så jag blev utan fika.
Gudstjänsten firades i strandkanten och jag satt i vattenbrynet och upptäckte att botten och strandkanten bestod av massor av fina stenar. Jag började plocka stenar och då gjorde församlingens ungdomspastor det också. Jag förklarade att om vi hittade någon som kunde borra hål i stenarna så skulle vi kunna göra vackra smycken av dem.
Jag samlade på mig halvstora runda stenar i lysande blått med inslag av mörkare blå fläckar och med områden av medlehavsgrönt. Jag hittade också helgröna stenar och avlånga stenar i olika bruna nyanser som skulle passa jättebra till armband.
Gudstjänsten började med att vi sjöng en sång. Nu kommer jag inte ihåg vilken det var men i drömmen var det en sång jag kunde bra. Församlingens föreståndare spelade gitarr till och alla sjöng. Jag började sjunga en improviserad andrastämma och det blev jättevackert.
Sedan vaknade jag.
