Första lunchrasten på länge.
Takdropp på väg till mataffären.
Strålande sol på smältande snö.
Kallt i gränderna där solen inte når ner.
Jag känner mig som en fölunge på grönbete, mitt i allt det vita. Kanske är det för att isgatorna får mina fötter att slinta, men mest är det för att jag känner mig nyutsläppt. Det här är det bästa med att börja jobba igen.