Det började med att jag vaknade av en mardröm kvart över fem. Naturligtvis kunde jag inte somna om.
Utan att gå in på några detaljer så drömde jag att jag, lilla Svalan och Förundersökningsledaren var instängda i en båt och drunknade i en tsunamivåg.
När jag lämnade barnen på skolan pratade lilla Svalan och jag om hur vackert det är med all rimfrost på träden. Det har varit dimmigt i några dagar nu och dimman i kombination med kylan skapar den mest underbara rimfrostkristyr på träd, buskar, spindelväv, ja på allting utomhus.
Jag sa till lilla Svalan att det är så vackert med rimfrosten att man nästan kan önska att det skulle vara lite frost även mitt i sommaren.
Sedan kom jag att tänka på att på sommaren är det löv på träden. Löv som förser oss med syre.
Hur funkar det nu på vintern när det inte finns varken löv eller gräs eller andra växter som kan ge oss det livgivande syret? Var kommer luften ifrån? Kan det verkligen komma syre ändå från ekvatorskogarna hit upp till oss i norr?
Plötslig fick jag svårt att andas.
Drunkningsdrömmar i kombination med tvivlande tankar om luftkvalitén är inte gynnsamt för andningen!
