När jag vaknade i morses tänkte jag: “Yes, äntligen fredag!”
Inte för att det är fredag, utan för att jag äntligen skulle få åka och jobba. Det var en vecka sedan jag fick lite ordentligt vuxenutbyte och fick chans att prestera något som genererar pengar. Jag vet att jag är en tävlingsmänniska, i alla fall i vissa sammanhang, och att få visa svart på vitt vad man går för är en av de saker som driver mig i livet.
Nog sagt om det!
Morgonen förlöpte väl. Jag fick min kvart i badrummet, och halvtimma vid frukostbordet. Jag fixade frukt till lilla Svalan och la ner middag till mig själv.
Lilla Svalan var lättväckt och tyst och jag borstade hennes tänder och hjälpte henne på med kläderna och så var vi beredda att smyga hemifrån för att inte väcka våra sovande gossar.
Guldgossen vaknade naturligtvis ändå. Han är så lättväckt. Jag bad honom inte störa Förundersökningsledaren före klockan åtta, och han satte sig och tittade på TV, med lurar.
När vi satt oss i bilen och jag precis skulle vrida om tändningen kom jag på att jag glömt min klocka, och mobilen. Jag sprang in och hämtade grejerna och så for vi iväg till skolan.
På väg till skolan upptäckte jag att jag glömt borsta tänderna. Jag kände runt med tungan och upptäckte att lite tandborstning nog inte skulle skadat.
Med ena handen på ratten och ögonen på vägen började jag leta i väskan efter ett paket tuggummi. Jag hittade bara migräntabletter så jag övergick till att söka igenom jackfickorna. Efter en stund dök ett tuggummipaket upp – med choklad/kolasmak. Nej, det var nog inget som skulle ge fräschare andedräkt.
Jag släppte av lilla Svalan vid skolan och ämnade själv gå ur bilen för att följa med henne in, men då upptäckte vi att vi glömt lilla Svalans overall hemma. När det är tio minusgrader och hela världen är täckt av snö så räcker inte ett par jeans för att hålla vädret borta från skinnet. Det var bara att vända hem och hämta.
Tack vare att lilla Svalan är så behändig och snabb på mornarna så hann jag även borsta tänderna när jag ändå åkte hem.
Det var väldigt nära att jag glömde overallen i min glädje över rena tänder, men i sista ögonblicket fick jag med den i bilen och kunde lämna av den på skolan.
När jag sent omsider (men inte FÖR sent) kom fram till jobbet, upptäckte jag, föga förvånande, att jag glömt plånboken hemma.
