Fredag.
Smaka på ordet.
När jag var tonåring innebar fredag möjligheter. Helgens begivenheter lyste med sin lockande magnetism och var längtansmålet att hänga upp hela veckan på. Det var på fredagen alla ungdomscaféer var öppna, det var då man träffade befintliga vänner och förhoppningsvis nya. Det var då man kunde spana på killar och kanske, kanske, kanske få se Honom. Det var för övrigt just en fredagskväll, efter ett café, som Förundersökningsledaren och jag blev ett par.
Som nygifta utan barn betydde fredag städdag. Vi hjälptes åt att damma, dammsuga och skrubba lägenheten innan vi lagade mat och ägnade oss åt en film eller något gemensamt intresse.
Nu är fredagkväll familjekväll. Förundersökningsledaren brukar inte vilja sälla sig till Let´s Dance eller vad det nu kan vara för familjeunderhållning som står på programmet, men jag och barnen myser ner oss i soffan och äter popcorn. Jag brukar passa på att klippa barnens naglar eller pilla dem i öronen eller göra något annat socialt aplikt som förstärker familjebanden.
I dag är det fredag. Jag ser fram mot kvällen.
Men först ska jag bryta min nedåtgående spiral på jobbet. Jag måste lyckas boka besök. Annars blir jag snart knäckt.
