Jag ämnar inte skriva någonting om de tre programledarna.
Jag ämnar inte skriva någonting om programledarnas plumpa påhopp på samerna på deras nationaldag, trots att jag hoppats att man skulle uppmärksamma det på ett något bättre sätt än att säga: Kåta!
Jag ämnar inte skriva någonting om att svenska folket försatte sin chans till vinst när de röstade bort Lindas östblocksflirtande svängbidrag från Globen.
Däremot kan jag inte motstå att skriva någonting om Jenny Silver.
Vad var det där egentligen?
Varför tar man på sig jättekonstiga kläder och trär en metallhandske på ena handen och viftar underligt med den andra?
Varför?
Vår gäst kom på svaret.
I stället för att sitta och håna henne borde vi tycka synd om Jenny Silver.
Naturligtvis är det så att hon övat in en jättesnygg koreografi med en massa danssteg, och naturligtvis är det så att hon skaffat sig jättesnygga kläder.
Men så dagen innan deltävlingen så trillar den stackaren och bryter armen.
Och i stället för att bryta och lämna walk over så spjälar hon upp armen med en stålmitella så att ingen ska förstå att hon brutit den utan bara tycka att hon är cool och lite science fiction-aktig.
Och att hon inte hade alla kläderna på sig är ju också självklart. Med ena armen i stålmitella så hann hon såklart inte få på sig byxorna innan hon skulle in på scenen.
Kanske var hon dessutom rädd att trilla igen så hon vadderade höfterna lite extra eftersom hon inte skulle kunna ta emot sig med båda armarna om hon snubblade under de fem små steg hon ändå vågade sig på att ta medan hon sjöng.
