Det känns lite jobbigt just nu.
Framför mig på stenskivan i köket står en liter Detoxbrygd och väntar på att jag ska dricka upp den. Klockan är nästan åtta på kvällen och jag som haft svårt att få i mig samma mängd under en hel arbetsdag tidigare.
Hade jag varit hemma tidigare under dagen kunde jag ju ha delat upp drickandet på flera timmar, men familjen Zäta har varit i kyrkan sedan halv tio i morses, och sedan tillbringat eftermiddagen hemma hos goda vänner.
I dag sjöng jag under gudstjänsten. Förundersökningsledaren spelade gitarr till. Jag gillar verkligen att sjunga med honom som ackompanjör. Han spelar med inlevelse, inte bara rakt av. Och om jag ibland gör bort mig och sjunger fel, så brukar han kunna trolla bort det på något mystiskt sätt, så att det inte märks så tydligt.
I dag gick det dock ganska bra, tror jag. Så klart att det inte var perfekt. Men jag ska lyssna på radioinspelningen senare och höra om det blev något som kan läggas ut på bloggen. (Fast då gäller det ju förstås att jag lyckas få Förundersökningsledaren att hjälpa mig med det också.)
Förutom sången och spelet var vi också engagerade i kaffestugeserveringen efter mötet. Det innebar inte bara jobb efter mötet utan också förberedelser innan, med mackeri, kakuppdukning och kassaräknande.
Jag trivs i Kaffestugan. Hade jag varit arbetslös är det inte helt otroligt att jag skulle velat hjälpa till ideellt där under vardagarna. Jag trivs förresten med alla mina uppgifter i församlingen, utom med städningen så klart, men det är väl ingen som gillar att städa. Just därför tycker jag det är extra viktigt att alla som inte har hälsoförhinder hjälper till med städningen. Ju fler som delar på bördorna, desto lättare blir de.
Jag trivdes väldigt gott i kören också, och som skribent för församlingstidningen, men det blev ju lite mycket. Jag visste ju det, men ändå var det faktiskt mina arbetskamrater som till sist fick mig att inse att jag var tvungen att sluta med några av mina åtaganden.
Nu har jag suttit och skrivit här en kvart. Och druckit upp två tredjedelar av detoxen. Barnen tittar på Mulan II. Det är hög tid för dem att komma i säng nu. Förundersökningsledaren läste nyss i tidningen att barn mellan 6-12 år bör sova 10-11 timmar per natt. Det betyder att de måste somna mellan kvart i åtta och kvart i nio om kvällarna. Så tidigt tror jag aldrig att de somnat. Å andra sidan sov ingen av dem särskilt mycket som spädisar heller. Framför allt Guldgossen har redan från början uppvisat ett förvånansvärt litet sömnbehov.
Själv mår jag bäst efter 8 timmar. För bara något år sedan kunde jag sova hur länge som helst på mornarna, men nu börjar jag visst bli gammal för nu vaknar jag av mig själv ganska tidigt, och somnar inte om. Det är ruskigt irriterande för en person som värdesätter sovmornar högre än mycket annat i livet.
I går morses vaknade jag strax efter sex och efter att ha varit uppe en sväng och tittat på stormen kunde jag inte somna om. Jag låg och tänkte på rödhakar, rävar och rådjur som nog hade det svårt i all snön. Och så hade jag rejäl mensvärk och en duktig dos huvudvärk också.
I morses vaknade jag lite före sju och även om jag inte direkt kände mig utvilad så var det omöjligt att somna om.
Sådärja! 25 minuter och en liter senare.
Hur ska det gå i natt?
