Nu är jag prexis hemkommen från audition till Körslaget.
Jag har skrivit på ett papper där jag lovat att inte avslöja några detaljer från inspelningarna men eftersom jag inte blev inspelad så kan jag nog få berätta hur det gick.
När jag stod framför de som skulle avgöra vilka som går vidare eller inte var jag så nervös att den röst jag fick fram lät tunnare än vattvälling. Jag som annars inte brukar vara särskilt nervös av mig… Nåväl. Jag hoppas det gick bra för de två tjejjer jag sällskapade med under väntetiden. De gjorde jättebra ifrån sig.
Det bästa med det här lilla äventyret var när jag ringde hem till Förundersökningsledaren och berättade att jag var på hemväg. Den underbare karln uttryckte äkta förvåning över att jag inte gick vidare.
