Klockan 14.00 var det annonserat brandlarmstest i huset. Vi tidigarelade fikarasten en halvtimma och satt och pratade om hur duktiga våra barn är när det gäller larm, vad man ska göra om det brinner och vilket nummer man ringer (112 alltså, inte till mamma…)
Kollegans son hade haft brandgenomgång på dagis och kom hemspankulerandes med bister min. Han såg nämligen inte till många brandvarnare och konstaterade att:
-På dagis har vi minsann sju brandvarnare!
Jag knöt an till samtalet med följande påstående:
-Hos oss har vi larm för allt möjligt. Brandlarm, inbrottslarm… och serveras det nån äcklig mat så tjuter lilla Svalan i högan sky!
