Vi sitter på kinarestaurangen China i Örebro. Kyparen försöker ta upp vår beställning samtidigt som lilla Svalan har upptäckt att hon kan nypa skinnet på Förundersökningsledarens hand så att det ser ut som en mun.
-Titta här pappa, pappa, pappa, titta vad det ser ut som.
Till slut har även Förundersökningsledaren, trots uppenbara distraktionsproblem, lyckats beställa sin mat och kyparen går iväg.
Det är svårt att vara arg på lilla Svalan när hon är så söt men Förundersökningsledaren gör sitt bästa för att försöka tillrättavisa henne.
-Lilla Svalan, du får inte prata med mig samtidigt som jag pratar med kyparen.
-Vem är kyparen, frågar lilla Svalan förvånat.
-Det var ju han som stod här och skrev upp vad vi ska äta, förklarar Förundersökningsledaren.
-Jaha, säger lilla Svalan ännu mer förvånat. Jag trodde det var en präst!
När så den svartklädde prästen, förlåt, kyparen kommer med våra vattenglas tittar lilla Svalan uppmärksamt på honom. Och som den verbala lilla härliga unge hon är så försöker hon föra en trivsam konversation med honom.
-Jaha, alla ska ha vatten. Vad bra för dig att alla ska ha vatten. Då blir det inte lika svårt att hålla reda på vem som ska ha vilket glas.
Hon har såklart en poäng där, min logiska dotter. Men samtidigt tror jag nog att kyparen inte haft någonting emot om åtminstone någon av oss beställt något lite mer exklusivt.
Rädslan kan vara en sund och naturlig känsla, en överlevnadsinstinkt som slår till när vi behöver den, som skärper våra sinnen och gör oss redo för kamp eller flykt.
Vi människor kan tyvärr också vara omotiverad rädda, oförklarligt och opåkommet. Jag tror att prästernas rädsla som du skriver om, är en rädsla att bli förklarade som något de själva inte känner att de är. En präst som tror på änglar tycker det är fel att själv bli kallad ängel och kan vara rädd för att du ska tro att hon tycker att hon är det. Det lät krångligt, men jag tror du förstår.
Den här helgen står ingen sång på programmet för mig. Jag är uppe i Ludvika och hälsar på min syster och hennes fästman.
Hoppas du får en riktigt skön fortsättning på påsken, Oumbärlige Peter.
Klok Dotter du har, verkligen! Det är alla sådana här små “ögonblick” som jag saknar att det inte fanns en “blogg” när mina var små. Visserligen har jag skrivit ner en del, men bloggen gör dem så direkta på något härligt sett!
Jaha, Zäta, blir det skönsång i Kyrkan då? Synd jag inte bor nära dig, för visst blir det Kyrka för mig i helgen Kristnad Viking som jag är! Var på en begravning i veckan som var, det var lite konstig för den kvinnliga Prästen var även en Ängel, jag skämtar inte Zäta, det “lös” om henne under begravningsakten. Hon tyckte det var lite obehagligt när jag påpekade det efteråt, hon sa inte det, men jag såg det på henne!
Det är den tredje prästen som jag träffat på under kort tid som är lite “rädd av sig”! Undrar om det finns många som blir just Präster pga av sin “rädsla”? I sin predikan så upprepar hon Jesu Ord “var inte rädd” flera gånger, dessutom påpekade hon några gånger att just “orden var inte rädd” nämns 365 gånger i Bibeln!
Vet inte hur mycket du läser mina bloggar, men min Patient och Smärtförning som jag driver har fått ett flertal medlemmar med svår cancer och under året så har 8 nära mailvänner dött av sviterna av sina cancersjukdomar. Det har blivit många och långa och tunga mail om just “rädsla” vill jag lova!
Hmmm…en liten fundering bara så här i Påskenstecken!
Ha nu en fin Påskhelg alla kategorier! Var rädd om dig och de dina!
Kram ifrån Peter!