Jag fick en spikmatta på posten.
Tre nummer av “I Form” och en spikmatta för 49 kr om man ska vara petnoga.
Nu har jag provat. Jag började med kläderna på för jag trodde att det skulle göra jätteont. Det är vad jag hört. Ont ska med ont fördrivas. Bla, bla, bla…
Det kändes inte alls så jag tog av mig till bara T-shirt. Det kändes fortfarande inte.
Alltså blev det till att näcka. Och nu känns det. Det gör inte ont att lägga sig på mattan. Snarare kliar det lite gôtt sådär, men när jag legat en stund börjar ryggen att pulsera, och det upplever jag som obehagligt.
Nu är jag ju inte dummare än att jag förstår att just den där pulserande känslan är bevis på att spikmattan funkar. Det är meningen att man ska få igång blodcirkulationen och låta endorfinerna flöda.
Nästa steg blir att lägga mattan på golvet och inte i den mjuka sängen. Då kanske jag ska börja om med T-shirten igen.
Jag testade också att spika mig efter badet i går kväll. Det kan jag inte rekommendera. När huden är porös och uppblött kan det gå hål. Och det är inte riktigt tanken.
Jag har erbjudit Förundersökningsledaren att testa min spikmatta, men han hävdar bestämt att som nybörjarfakir bör man börja med bara en spik.
