I dag var det skönt att cykla till jobbet.
Kommunen sopmaskiner hade hunnit bereda cykelväg för mig nästan hela sträckan.
Den klarblå himlen doldes visserligen av ett böljande molntäcke men det var ändå inte så kallt att jag förfrös några vitalare kroppsdelar.
Vägen kantades av kvillrande, drillande, kvittrande, jublande fåglar vars hejjarop fick mig att spurta åtminstone första delen av vägen.
Fortfarande återstår ganska många cykelturer innan jag ska känna mig nöjd. Min gigantiska rumpa konsumerar cykelsadeln på ett tämligen ofördelaktigt sätt.
