När jag stod och räknade kassan i Kaffestugan i söndags kom plötsligt lilla Svalan inrusande i köket, kastade sig i min famn och grät översiggivet. Hon var så ledsen och orolig för sin två år yngre vän som fastnat i hissen i kyrkan.
Jag tröstade henne så gott det gick och förklarade att lilla M nog skulle komma ut snart och att hon inte behövde vara orolig. Jag hade hört de vuxna strömma till och förstod att lösningen inte kunde ligga allt för långt borta.

I måndags fick jag höra hur lilla Svalan betett sig innan hon kom inrusande till mig.
M´s mamma var om jag förstod rätt, den första vuxna på plats. Då stod lilla Svalan utanför hissen och talade till en halvhysterisk M:
-Var inte orolig M. Ta det bara lugnt. Ta ett djupt andetag!

Lilla Svalan hade lugnt och trösterikt försökt lugna den strandsatta och agerade helt rätt. Det var inte förrän hjälpen anlänt som hon själv släppte ut sina känslor och landade i min famn.

Jag är en mycket stolt mor.

Och M – jodå, hon kom snart ut ur hissen.