Jag erkänner att jag är för snäll, eller möjligen för lat.
Hur som haver så blev det McDonald´s till lunch i dag. Inga sura miner i den hemmavarande delen av familjen Zäta (Förundersökningsledaren är på friluftsmässa i Småland och jag misstänker att han shoppar). Tvärtom gjorde jag mig riktigt populär bland barnen (och det var ju också en av baktankarna).
På förmiddagen var jag riktigt duktig och har nu gödslat alla rabatter plus smultrontornet. Jag har också börjat klippa häcken.
Guldgossen är iväg och “leker” med en kompis. Han börjar bli för stor för att använda ordet leka men jag känner mig inte tillräckligt up-to-date för att använda den rätta vokabulären. Inte vet jag vad de kallar det heller. Om de bara “är” eller om de “hänger”.
Lilla Svalan har just ett smärre vredesutbrott som kanaliseras via pianot. Det är ingen av hennes vänner som svarar när hon ringer runt för att leka.
Minns plötslig hur mycket jag spelat på pianot i föräldrahemmet när ilska, svårigheter, sorg eller andra dysterhumör gjorde sig gällande. Det var bra terapi. Ut med eländet bara.
Nu för tiden är jag mer benägen att knipa igen och bära inom. Inte bra i längden tror jag men jag har inte upplevt någon större själslig ohälsa än så jag fortsätter nog på inslagen linje.
Nej, nu ska jag inte sitta här och minnas, utan fortsätta med en annan inslagen linje och gå ut och klippa vidare på häcken.
