Zäta

Nu får jag göra kväll.

Huvudvärken lättade under eftermiddagen. Väl hemma har jag:
1. Provat kläder som anlände till posten från La Radout. Inga exeptionaliteter men alltid kul med lite omväxling.
2. Ätit middag.
3. Glömt lilla Svalans läsläxa.
4. Ringt en vän. Hon svarade inte men jag har pratat i två minuter med hennes telefonsvarare.
5. Städat toaletterna och samtidigt lekt hemkunskapslärare och visat min avkomma hur man gör. En lektion till och jag tror de klarar sig själva i fortsättningen.
6. Skrivit lite på ett pianostycke som förhoppningsvis ska bli en scrap-stämpel.
7. Läst lite i “Vi-i-villa”.
8. Plockat bland kläder.
9. Letat efter Guldgossens badbyxor. Jag har tittat igenom hans garderob tre gånger, gått igenom all stryktvätt och även rumstrerat om rejält bland smutstvätten. Utan framgång. Guldgossen blev riktigt upprörd när jag förklarade att han blir tvungen att bada naken med klassen i morgon.
Till slut hittade Förundersökningsledaren två par badbyxor som jag inte sett, i Guldgossens garderob, så nu är friden återställd.
10. Bloggat om allt jag gjort under kvällen.

Och nu är klockan tio och jag ska gå till sängs med Henning Mankells “Italienska skor”.

En kvart senare, och jag har ännu bara avancerat till plats 322 i kön, trots att det nu är 105 ivriga och hårt arbetande handläggare som betjänar alla inkommande samtal.

Men nu är min fikarast slut, så jag är tvungen att lägga på.

Jag var med Guldgossen på astmakontroll och läkarbesök och så småningom också provtagning på sjukhuset i går.

Naturligtvis glömde jag att anmäla VAB till försäkringskassan i går. Man kan inte anmäla i efterskott. I alla fall inte på nätet eller till deras automatiska telefonsvarare. Nu ringer jag fk för att efteranmäla.

-Du har plats… 461… i kön.
(Okej, det blir till att vänta en stund med andra ord.)

-Du har plats… 466… i kön.
(Men hallå! Vad hände där? Vad ska man göra för att få förtursbehandling? Någon måste i alla fall uppenbarligen ha fått det. Eller har försäkringskassan svårt att räkna när det kommer till så stora tal?)

-Du har plats… 462… i kön.
-Just nu är vi 101 handläggare som arbetar med att hjälpa dig.
(Oh, så fint att veta att de arbetar för att hjälpa mig.)

-Du har plats… 462… i kön.
-Just nu är vi 102 handläggare som arbetar med att hjälpa dig.
(Okej, en handläggare till. Då borde det gå lite fortare då…)

-Du har plats… 459… i kön.
-Just nu är vi 99 handläggare som arbetar med att hjälpa dig.
(Vart tog de andra tre vägen? Fikar de, eller gick de bara på toa?)

-Du har plats… 456… i kön.
-Just nu är vi 104 handläggare som arbetar med att hjälpa dig.
(Bara toabesök alltså. Och så hittade de två andra stackare som satt och tryckte på dass och lyckades locka med sig dem till telefonerna också.)

Den rafflande fortsättningen följer i nästa inlägg…

Man ska inte ropa “hej” förrän man behöver ett bäcken. Eller, hur är det talesättet lyder?

Jag är inne på tredje dagen av huvudvärk. Det handlar tack och lov inte om någon knockoutande migränattack men det är inte heller så att jag går omkring och trallar och gläder mig omåttligt åt livet.

I morses flyttade värken så sakteliga över från höger till vänster sida av pannan, och har sjunkit ner bakom vänterögat, farligt nära min migränpunkt. Jag stressar inte, jag dricker ordentligt (vatten) och jag försöker medicinera lagom, men hittills har det inte hjälpt.
Jag hoppas verkligen att jag inte får en rejäl omgång huvudvärk/migrän för det brukar ta flera dagar innan skallen återhämtar sig och fungerar normalt igen.