När klockradion gick igång kvart i sex i morses var jag jättetrött. Tack och lov för välfyllda urinblåsor säger jag. Utan ett trängande behov av att uppsöka badrummet hade jag förmodligen och högst troligen somnat om.
Det blev lite sent i går kväll. Jag satt uppe till tolv och chattade med en vännina och tiden gick alldeles för fort.
Min kropp känns eländig, leabrôten och sliten. Men min själ är dansande lätt och jublande glad och bryr sig inte om sitt trött hölje. Jag älskar min vännina. Hon är den bästa. All tid med henne är kvalitetstid.
