För ett tag sedan var Guldgossen, med mig i släptåg, på sjukhuset och gjorde astmakontroll. Astman var gott och väl under kontroll, men läkaren tyckte att vi kunde passa på att testa hur det föhåller sig med Guldgossens jordnötsallergi också.
Man tog ett blodprov och skickade för analys. Jag skulle få besked av läkaren så fort provet var klart.
I stället för ett telefonsamtal kom en ny tid för provtagning. Jag ringde upp för att fråga om provet kommit bort eller vad det var som hänt och så småningom fick jag veta att det första provet påvisat att Guldgossen är allergisk, men att man numera även kan ta prov för att se graden av allergi.
Så i dag ska vi till sjukhuset igen, Guldgossen och jag. Jag är stickrädd och har lätt för att börja svimma av när nålarna plockas fram. Guldgossen däremot, som trots sin ringa ålder nog redan hunnit bli mer perforerad än jag, är inte rädd. Han langar villigt fram armen och sitter lugnt och tittar på när de sticker. Jag brukar vilja hålla honom i handen och titta bort, inte för hans skull utan för min.
