Zäta

-Så här överraskad har jag nog aldrig blivit!

Ja, ungefär så sa Förundersökningsledaren när jag ringde och berättade att jag ska vara med i Göteborgsvarvet nästa år. Jag vill inte skriva att jag ska ”springa” Göteborgsvarvet för med tanke på min nuvarande kondition så är det inte så troligt att jag inte har minst en fot i backen.

Det är vår VD som bestämt sig för att erbjuda sina anställda en anmälan till loppet. Och vem är jag, att inte anta en sådan utmaning. Jag målvisualiserar redan och föreställer mig en smalare, snabbare, sundare, snyggare upplaga av Zäta, svävandes över mållinjen om knappt ett år.

Vägen dit lär dock bli svår.
Jag började mitt nya sunda liv redan på lunchen, med att köpa gympaskor (till lilla Svalan) och två paket glass (för det var bra pris på Hemköp). Och så fick jag håll när jag promenerade tillbaka till jobbet.

Det börjar köra ihop sig tycker jag. Tvätthögarna växer, strykhögarna växer märkligt nog också. Blommorna ropar efter vatten (även om ropen blir svagare och svagare för varje dag, i takt med att blommorna sloknar). Överallt i huset pågår små projekt eller ligger högar av papper, kläder och annat krafs avstjälpt. Båten ska finaldonas. Ett bröllop ligger och väntar på att planeras. Ett lapptäcke ska kantas. Det finns kläder som ska lagas. I trädgården finns det flera projekt som väntar på sin tur. Jag behöver rensa surjordsrabatten och lägga i fler stenar för att hålla den snygg. Jag ska täcka smultrontornet med väv för att inte de blommande jordgubbarna ska drabbas av vivel (eller vad det nu är för odjur som lägger sina ägg i blomman och förstör de blivande bären). Jag behöver rensa bort gräs under fruktträden. I entrérabatterna har tuvsipporna tagit över och borde få sig en näsbränna.

Och så behöver barnen få lite kärlek och omvårdnad. Jag försöker vara noga med att hjälpa till med läxläsning och finnas tillhands när det behövs.
Någon gång om dagen bör familjen äta och den perfekta modern ska ju hitta på nya innovativa rätter att servera. (Tyvärr är jag ganska långt ifrån perfekt i det hänseendet så det blir rätt mycket samma, samma, samma.)

Och mitt i allt det här, som pågår runtomkring och virvlar förbi, så vore det ju trevligt om jag hann njuta av livet lite också.

Den manliga halvan av familjen Zäta cyklar idag. Den kvinnliga halvan har åkt bil.

När lilla Svalan vaknade i morses hade hon jätteont i halsen. Ingen feber och inte röd i halsen, men rätt svullen och det gjorde ont att svälja. Naturligtvis ville hon stanna hemma från skolan.
Med min mest mjuka lirkande stämma lyckades jag övertyga lilla Svalan om att åka till skolan i alla fall, äta frukost, vara med på morgonsamlingen och första lektionen, och sedan känna efter hur hon mår innan hon bestämmer om hon behöver vara hemma eller inte. Jag gav henne en Strepsil också och vips så mådde hon mycket bättre. Jag är övertygad om att hon inte kommer ringa och be mig hämta henne.

Men OM hon skulle behöva åka hem, så är det inte så smart om jag tagit cykeln eftersom det tar en halvtimma att cykla från jobbet till skolan, och bara 7 minuter med bil.