Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Vad gör man när man har ont om tid, en kropp att duscha, ett altangolv att skura, tio fullhöjdsfönster att putsa (utsida och insida) och väntar gäster om en liten stund?
Jo, man anlitar barnarbete.
Lilla Svalan har hjälpt mig att putsa fönstren. Jag tog däruppe där hon inte nådde och hon tog där nere så jag slapp böja mig. Perfekt fördelat arbete.
Och nu är det en kvart kvar tills gästerna kommer och jag ska dyka in i duschen.
122! Det är min puls efter att jag cyklat som en idiot och sedan kommit fram till jobbet, slitit av mig kläderna, snutit ut allt extra snor och dragit på lite deodorant under armarna, lämnat lunchen i kylskåpet och slutligen slagit mig ner på min kontorsstol.
Jag trodde den skulle vara högre. Under cykelturen slog hjärtat som en för uppvriden, stressad klocka och det kändes som om jag var nära maxpuls.
Barnen fick cykla själva till skolan i dag. Precis innan vi skulle ge oss av upptäckte jag att jag hade en färdig tvätt i tvätt maskinen, och eftersom den innehöll strykkläder ville jag inte vänta till i kväll med att hänga upp den.
Alltså stod jag, redan då med ökande puls, i cykelhjälm och med ryggsäcken på ryggen, och hängde tvätt.
Det enda jag kunde tänka på var sotaren, som skulle komma någon gång under dagen.
-Måtte han inte komma just nu!
