Zäta

Jag körde samma runda i dag men utan klocka. Jag kände mig tyngre i benen och pressade mig därför lite hårdare, med något längre joggingsekvenser.

Jag förstår inte riktigt varför det är så mycket jobbigare att jogga än att gå, när det går fortare att gå än jogga, i alla fall för mig. Mina joggingsteg liknar snarare en variant av släpande av fötter i hasande stil.

Vid två tillfällen var jag tvungen att ofrivilligt sakta ner ytterligare på stegen.
Min mage har nämligen inte riktigt varit som den ska i dag. Jag har haft känslan av att behöva göra i från mig, men inte förrän sent på eftermiddagen fick jag en lyckad sittning. När jag varit hemma en stund fick jag tillfälle till ytterligare en omgång.

Nu när jag “sprang” kände jag tydligt hur ett litet oväder var på gång. Det är svårt att kontrollera sina kroppsöppningar under gång och ett okontrollerat väder kan i värsta fall förvandlas till något ännu mer oönskat, så jag tog det säkra före det osäkra och stannade upp en liten stund. Tack och lov så gick det vägen.

Efter jobbet i morgon ska barnen och jag få ta TBE-vaccin. Jag har ringt runt och hittat en privat läkarmottagning som hade tid att ta emot oss. Vårdcentralen tar tydligen bara emot på tisdagar, och bara i morgon innan semestern, och naturligtvis var det tämligen fullbelagt med så snäva tidsramar.

Jag berättade för barnen om sprutan i morses. Guldgossen kommenterade inte det hela med mer än att det vore coolt om det kom in tre sköterskor och gav oss en spruta i vardera armen, och samtidigt.
Lilla Svalan däremot deklarerade att hon vägrar ta några sprutor.
Jag försökte förklara att om man råkar få en fästing och just den fästingen råkar bära på en farlig sjukdom, så kan man bli jättesjuk. Jag tror att lilla Svalan är för duktig på riskbedömning för hon räknade snabbt ut att chansen är för liten för att hon ska vilja ta den där sprutan. Hon har aldrig haft någon fästing på sig. Inte Guldgossen eller Förundersökningsledaren heller (Förundersökningsledaren fick sin spruta hos företagshälsovården redan förra veckan). Jag har haft några däremot, men de har varit dumma nog att sätta sig nere vid anklarna där de varit lättupptäckta och lättavlägsnade. Inte hann de få i sig mycket mat heller.

Eftersom vi är mycket ute till sjöss och TBE-spridningen runt Vänern är signifikant, så tycker vi ändå att det är bra med det där vaccinet.

Nu ska jag sluta störa mig på att jag cyklar så fort att svetten bryter fram. Hädanefter ska jag gilla mig själv för att jag passar på att få lite flås och pulshöjning och inte bry mig ett dugg om mina kollegor som får stå ut med svettstanken.