Zäta

Jag har fått ett jätteroligt mail i min inbox på jobbet. Det är faktiskt kul med stavfel, syftningsfel, helt fel ord och så vidare, i alla fall skattar jag gott åt detta:

Hälsningar!

I tycker att svar kommer att bli en överraskning för dig, men ändå, tror inte att detta är ett spam e-post. Det var inte skickas med någon automatisk e-post maskin. Jag fick en svar den föregående vecka. Avsändaren var okänd, ämnet för e-post var – “Folk söka och hitta it”. Vanligtvis Jag betalar inte någon uppmärksamhet till svar av stuff, men då jag beslöt att öppen och läsa den. Detta e-post handlade om människors liv, kärlek och relationer i allmänhet. I slutet av svar där var e-post på personer – “Jag skulle vilja veta”. De var alla indelade i 2 kolumnerna – män och kvinnor. Jag vet inte säker, varför från alla de befintliga där talade jag plockade upp din. Kanske var det öde och vi kommer att skapa en bra familjen tillsammans? Jag tror på ödet. Jag skulle vilja säga några ord funktioner om mig själv i denna brev.

Mitt namn är Rima. Jag är 29. Jag var inte gift och har inga barn. Jag vill inte röka eller använda några alkoholhaltiga drycker drycker. Jag är stark och patient, Syftet orienterade kvinna. I tycker att det bästa kriterierna för någon person är respekt gentemot alla andra. I min gratis gången jag idrottsverksamhet eller jogga i parken. Jag är en mycket romantisk glad person verkligen. Ibland kan jag sluter ögonen och start dagdrömmer. Du kommer tänka nu – Varför har detta kvinna skrivit mig en brev, hon har allt! Mitt liv saknar den bästa känslan. Jag är enda.
Jag är ensam och få spärrats på grund av denna tomhet i mitt liv. Jag ser solnedgången varje dag och be Gud att skicka mig en äkta kärlek. I mitt land den 90% av männen vill ha en kvinna för att förödmjuka henne. Det är varför jag har valt att prova min lycka Med hjälp av en Internet. Jag har inte gjort det förut, men nu har jag detta tillfälle och hoppas att någon av mina änglar kommer att hjälpa mig. Om du är intresserad av min personlighet, skicka mig din svar, skicka mig ett svar. Jag vill få känna dig. Jag söker en älskare att föra denna fullkomlighet och fullständighet i mitt liv. Jag vill dela allt med ett jag kommer att älska!

Jag vill berätta min personliga e-postadress:
rimmmmawer@yahoo.com

I följande E-post Jag kommer att berätta mer om mig och mitt liv. Säkert ser du massor av mina bilder, där du kommer att se mig och lära känna min livsstil. Dessa bilder kommer att visa mig olika – Glad, fundersam och ledsen ibland. Om du läser min brev, Jag får en möjlighet att hoppas på kärleken! Jag ser fram emot ditt svar. Jag vill verkligen veta mer om dig. Kom ihåg mig. Din nya pen-vän,
Rima.

I natt kom Guldgossen in i vårt sovrum. Han stod en stund vid sängen och väntade på att jag skulle vakna till. Sedan viskade han:
-Jag har drömt en mardröm.

Jag var tvungen att fokusera lite innan jag förstod vad han ville, eller att han ens var där, sedan fick han krypa ner mellan mig och Förundersökningsledaren.
Jag vände ryggen åt Guldgossen efter att ha klappat honom lite tafatt på kinden.
-Ska du inte fråga vad jag drömde, viskade Guldgossen besviket.
-Nej, svarade jag korthugget och somnade om. Min vakenhet räckte inte till mer.

Jag brukar alltid be barnen berätta vad de drömt om de kommer och är rädda och har drömt något otäckt. Jag tror att det tar udden av det hemska, och ger en bättre sömn under resten av natten. Men nu orkade jag helt enkelt inte.

I stället drömde jag. Det började lite förvirrat men efter ett tag övergick drömmen till att handla om att Guldgossen och jag var stenåldersmänniskor. Vi var på väg från mina morföräldrars gård hem till mitt barndomshem. Vägen gick över några nyplöjda gärden som var tunga att gå på. Vi var jagade av en flock andra stenåldersmänniskor, oklart varför. När jag tyckte att vi lyckats få lite försprång blev vi genskjutna av en annan flock. De hann upp oss och började kasta stora stenar som de plockade upp från marken.

Jag försökte försvara oss genom att kasta stenar jag också, men alla mina försök misslyckades eftersom jag inte var någon värst vidare duktig stenkastare. Allt jag kastade missade.
Till slut stod vi bara där. Guldgossen sjönk ner på knä och väntade bara på att bli stenad medan jag stod maktlös bredvid, hopplöst medveten om att vi snart skulle dö, och att jag inte kunde försvara mitt barn.

Sedan vaknade jag, tack och lov innan någon av oss hunnit träffas av första stenen. Det var inte riktigt dags att vakna ännu, men jag var tvungen att skaka av mig drömmen så jag gick upp och smög ut ur sovrummet ändå.

Måndag.

Det finns alltid någonting nytt och fräscht över måndagar.
Det är som att, inte bara vända blad, utan börja skriva på ett helt nytt kapitel.

Om veckan som gått varit stressig och jobbig så kan man få lägga den helt bakom sig och se fram emot en ny vecka.