I natt drömde jag att min chef överraskade mig med att meddela att vi skulle springa Göteborgsvarvet, NU. Jag hade fattat för att det inte var förrän nästa vår och jag kände mig inte alls beredd eller i form, men det var bara att bita ihop och försöka.
Vi for i samlad tropp till Göteborg. Det var bara chefen, datanörden och jag som var kvar av de som ursprungligen anmält sig. Alla andra hade hoppat av. Chefen och datanörden föreslog att vi skulle springa tillsammans men jag avböjde. Jag skulle bara sinka dem.
När starten gått kände jag till min förvåning att jag var i riktigt bra form. Den första sträckan bestod nästan bara av trappor och jag klättrade på i högt tempo. Efter en liten stund gav chefen och datanörden upp och beslöt sig för att gå och sätta sig på en uteservering och dricka öl.
Jag kämpade dock vidare.
När jag sprungit i cirka en halvtimma kom jag fram till första uppdraget. Vadå uppdrag, undrade jag. Där fick jag information om att Göteborgsvarvet förändrats lite. Det handlade inte bara om att springa utan utmed vägen fanns också olika uppdrag som skulle utföras. Det var viktigt att göra allt korrekt och inte fuska. Uppdragen kontrollerades noga och var det någon som inte fullgjorde uppdragen så åkte de genast ut från tävlingen.
Första uppdragen bestod i att dra loss små pappersbitar från ett häfte och släppa i väg dem i ett rörpostsystem. En öppning i tennisbollsstorlek sög upp papperslappen och transporterade den vidare. Varje tävlande fick ungefär 20 små häften var, innehållande cirka 500 sidor i varje. När pappren rivits bort och skickats iväg skulle vi även släppa iväg cirka tusen diamanter var. Allt måste skickas en och en.
Jag kände mig redo att ge upp. Det här skulle ju ta hur lång tid som helst. Jag kunde inte förstå hur chefen lyckats springa Göteborgsvarvet på drygt två timmar förra gången. En dam som stod bredvid mig och matade papper och diamanter i ett annat rör förklarade att tävlingen normalt brukade ta mellan två dagar och en vecka.
Trots allt kändes det som ett äventyr, så jag fortsatte mitt uppdrag ända tills väckarklockan ringde och befriade mig.
