“Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar på din födelsedag…” Så lät det klockan sex i morses när jag yrvaket slog upp ögonen och fick se Förundersökningsledaren och lilla Svalan stå i dörröppningen med frukostbrickan i hand och ett paket under armen.
Trots att jag blivit vederbörligen varnad i går kväll och dessutom tänkt till lite när Förundersökningsledaren gick upp före mig, så hade jag hunnit glömma bort födelsedagen och somnat om innan gratulanterna kom och gav mig en glad överraskning.
I paketet låg precis det jag önskat mig. En pulsklocka.
Det var dessutom en coolare modell än jag vågat hoppas. Kanske inte utseendemässigt, men coolheten består i att jag slipper placera ett band under brösten varje gång jag vill kunna mäta pulsen. Det räcker att trycka på en knapp på klockan så bildas en jordad ledning (rätta mig om jag är ute och cyklar) från den ena handen till den andra och ledningen går genom hjärtat så att pulsen mäts.
Det där lät ju väldigt spejsigt och inkorrekt men så såg det i alla fall ut på den klargörande bilden.
Så här ser min klocka ut. Ja, för det är även en klocka. Och det ju så fiffigt för då kan jag ha den på hela tiden.
I kväll kommer Italiensystern med sina barn och min mamma och uppvaktar mig med pizza. Italiensystern ringde i förrgår och frågade snällt om de kunde komma. Jag hade verkligen inte tänkt fira min födelsedag i år för vi har så mycket att göra just nu, och så gör det inget om jag kraftsamlar inför nästa år då det blir betydligt jämnare siffror. Men jag blev jätteglad när de ville komma och spontanfira lite.
Jag har förvarnat om att de inte kommer mötas av ett städat, välordnat hem (som om jag någonsin har tagit emot gäster i ett välordnat hem…) och jag kan nog förvisa dem till uterummet för där har jag faktiskt inte lyckats belägra alla ytor med pågående projekt.
Nu ska jag inleda min födelsedag med de sista arbetstimmarna innan semestern.
