I dag är det bokbytardag på biblioteket. Det är en jättebra idé. Du går dit med dina gamla böcker och får en biljett för varje bok du lämnar in. Sedan kan du gå dit igen och byta in biljetterna till nya böcker, som någon annan lämnat in.
Jag har några böcker liggandes hemma som jag ändå tänkt göra mig av med. De har stått i en kasse och väntat i flera månader.
I morses tittade jag i kassen och kunde konstatera att jag ändrat mig, jag vill gärna ha kvar mina böcker.
Dessutom hinner jag inte gå till biblioteket i dag. Jag har bara lunchen på mig, 45 minuter för att äta och uträtta ärenden. Och i dag måste jag gå till Granngården och köpa markduk. Förundersökningsledaren har i samspråk med kollegor och samåkningspersoner kommit fram till att det nog lönar sig att lägga markduk innan han täcker jorden under häcken med bark. Han har med sig kärran för att köpa bark.
Har jag riktig tur så är häcken fixad när jag kommer hem från Kaffestugan i morgon. Förundersökningsledaren tillhör inte den del av befolkningen som ser någon anledning att skjuta på saker och ting. Han är en handlingens man. (Jag har haft sådan osedvanlig tur när jag valt make.)
Det har dock fallit på min lott att köpa markduken eftersom jag jobbar i stan, där alla affärer finns, och Förundersökningsledaren jobbar i Kvänum, där det bara finns en ICA-butik, en eller två pizzerior och en stor konferensanläggning med hotell. (Jag är lite ironisk här, men det är faktiskt sant att de för ett antal år sedan smällde upp ett hotell med konferens. Jag tror det var Kvänums företagarförening som kom på den på förhand dödsdömda idén att bygga konferenshotell i en liten håla. Det som är ännu mer ironiskt, på ett positivt sätt, är att konferenshotellet går bra. De har god beläggning och går mer än runt, i alla fall om jag inte är felunderrättad.)
Problemet med att köpa markduk, förrutom att det regnar och jag inte vill gå dit, är att jag inte har en aning om hur mycket jag ska köpa. För det första behöver jag ta reda på hur bred markduken är så jag vet om den kan delas på två eller tre. Det lär väl i och för sig inte bli så svårt för det står säkert på rullen, men sen vet jag inte hur brett vi behöver lägga. Hur bred är jordbiten som ska täckas? Jag får väl höfta till lite, ta med ögonmåttet.
Ett större problem är att jag inte vet hur långa häckarna är. Och där räcker inte ögonmåttet till. Jag frågade Förundersökningsledaren i morses, för han brukar ha koll på det mesta, men inte ens han visste, och inte hann jag springa ut med tumstocken och mäta heller. (Det hade varit en syn annars. Stressad kvinna i pyjamas mäter häcken med en tumstock i ösregn. Mina ordentliga grannar hade med fog ansett att det slagit över.)
Men vänta, hur gick det här till? Jag skulle ju skriva om bokbytardagen som inte blir av, i alla fall inte för min del. En hel häck kom emellan…
Om vi återgår till böckerna så har min handlingens man vid ett svagt ögonblick föreslagit att vi kan sätta upp smala bokhyllor på den tomma väggen i trappen upp till övervåningen. Det är en fantastiskt bra idé. Nu gäller det bara att se till att Förundersökningsledaren förverkligar den. Sådana idéer som rör alla mina böcker har han inte riktigt samma förmåga att genomföra i samma höga tempo som andra fina finurligheter som uppstår i hans hjärna.
Om hyllorna kommer upp behöver jag i alla fall inte göra mig av med mina böcker. Inte ens byta bort dem. Jag kan ju köpa nya!
