I kväll har vi varit i Lundsbrunn hos Förundersökningsledarens föräldrar, där även hans syster med familj och äldste lillebror med familj var. Det är alltid trevligt att få träffa släkten och ännu mera nu sedan Förundersökningsledarens syskon fått barn för då får man se hur de växer och utvecklas. Både barnen och deras föräldrar!
Lilla Svalan hade dock en mindre lyckad kväll. Rätt som det var råkade hon hamna med vänster pekstå under ett stolsben. Och på stolen satt Gudgossen. Lilla Svalan skrek i högan sky och Guldgossen förstod först inte vad som var fel. Lilla Svalan hade så ont att hon inte fick fram några ord att förklara med så det dröjde en stund innan hon fick loss foten.
Jag spolade tån med kallt vatten ett tag. Den fick ett blått streck rakt över leden och sedan ett vitt streck lite högre upp mot nageln Den svullnade lite grann också men inte så farligt tack vare att vi var snabba med kallvattnen. När jag undersökte tån lite senare kunde lilla Svalan vicka på den och jag kände ganska ordentligt på leden och upplevde den inte som bruten Även om lilla Svalan hade ont så var det inte jättefarligt och det gav med sig som det skulle. Hon kunde dessutom vicka på tån, vilket ju får anses som ett gott tecken,
Lite senare på kvällen var olyckan framme igen. Den här gången var det en piaopall som trilade rakt ner på lilla Svalans högra stortå.
Det gjorde mer ont den här gången och hon kunde inte röra på tån. När vi kylt ner den ett bra tag och Förundersökningsledaren skulle till att känna på den, så kunde han inte mer än nudda vid tån innan lilla Svalan ryckte undan foten i smärta.
Jag ringde sjukvårdsupplysnningen för att få råd. De förklarade att om tån var bruten så skulle ingenting förvärras av att vi avvaktar under natten. På akuten var det redan fullt och vi skulle få sitta timmar och vänta på röntgen och sedan behöva åka til Skövde eftersom kirurgen, den avdelning som gipsar, stängde redan om en timma.
Nu är vi hemma och lilla Svalan sover gott med en Alvedon i kroppen.
