Det är inte klokt. Klockan är kvart i åtta och jag har packat klart. Så klar man nu kan bli.
Jag har varit nervös inför packningen. Har inte trott att jag skulle hinna eftersom den här fredagskvällen inte bara kan vigas åt packning utan också innehåller skjuts av en stycken Guldgossen till och från Vips och skjuts av två stycken älskade barn till mormor och morfar.
Och så har jag efter tidigare erfarenheter lärt mig det visliga i att ge barnen mat.
Men här sitter jag nu i soffan och har en hel timma tillgodo. Det innebär inte bara tillfällig sinnesfrid utan också att jag kan gå och lägga mig direkt när jag kommer hem efter att ha lämnat barnen. Jag behöver gå upp i god tid i morgon. Då ska jag byta sängkläder i sängen (så att Svärmor inte behöver ligga i min och Förundersökningsledarens insvettade…), tömma soporna och sätta i rena påsar, duscha, äta frukost och fixa lite mellanmål att ha med på bussen till Stockholm. Undrars hur dags jag behöver gå upp? Klockan sju kommer VD´n och hämtar mig.
Den här timmen som jag plötsligen fick till skänks ska jag ägna åt att äta lite kvällsmat. Min packångest hindrade mig från att äta tillsammans med barnen tidigare och jag har inte ätit annat än en övermogen apelsin sedan lunchen klockan 12. Inte för att jag är hungrig, men det vore nog klokt.
Jag ämnar också röja undan lite så inte Svärmor får chocken när hon kommer hit för att barnvakta barnen.
Tänk, i morgon vid den här tiden är jag i Island.
