Nu är det lilla Svalans tur, eller snarare otur. Det kommer inte som någon överraskning eftersom förkylningen påannonserat sin ankomst i god tid.

Guldgossen är inte helt hundra än, men lyckades övertala mig i går om att få gå tillbaka till skolan i dag. Eftersom jag är hemma med lilla Svalan kan han få vara där på skoltid och komma hem klockan två för att skippa fritids.

Lilla Svalan hade ingen feber när jag väckte henne för att kolla läget, men hon var snôrförkyld, hostig och allmänt eländig, så det blir till att vara hemma igen.

Varken jag eller Förundersökningsledaren kan egentligen vara borta från jobbet mer, särskilt som vi ska vara lediga hela nästa vecka. Men någon måste och jag drar det kortaste strået eftersom jag har det lägsta lönen. Vi försöker dela på vab-dagarna så rättvist som möjligt, både för vår skull och för barnens, men när båda måste jobba blir det helt enkelt ekonomin som får styra.

Jag är förresten inte helt kurant själv. Huvudvärken som kom på besök reda ni tisdags har vägrat förstå alla hintar om att det är dags att ge sig av. I går tog jag till det tunga artilleriet med migräntabletter men det gav knappt tillfällig lindring.
Förundersökningsledaren tror att VoltarenT kan hjälpa så jag har tagit en sådan tablett till frukost. Tyvärr hittade det lilla laxrosa pillret i stället en ond hälsporre att smärtlindra och missade vägen upp till huvudet. Jag tror helt enkelt att jag får försöka ta det lite lugnt. Strunta i att tänka på allt som ska hinna fixas innan vi åker. Och dricka ordentligt.