Nu är vi hemma. Eller ja, nu och nu. Vi kom hem ungefär kvart över tre i natt. La oss halv fyra.
Jag sov inte så bra de få timmarna innan barnen kom instormandes och kramade oss välkomna hem. Jag frös. Jag var uppe på toa. Jag låg och vred mig i sängen och mådde illa.
Nu är jag lite småtrött. Förundersökningsledaren borde vara tröttare för han körde hela vägen hem från Landvetter i natt. Jag försökte hålla mig vaken i passagerarsätat men det gick sådär.
Men jag har sovit dåligt även under semestern. De första nätterna sov jag nästan inte alls. Sedan har jag sovit bra några timmar för att sedan vakna, vara på toa, ligga och vrida mig, halvslumra, gå på toa igen, och igen. Må illa. Sitta upp i sängen för att inte må så illa. Försöka sova.
Och hela tiden har jag varit så evinnerligt trött.
Resan har varit både bra och dålig.
Dålig för att jag fick diarré under första halvan, mådde illa varje morgon, var trött på grund av för lite sömn och för att Förundersökninglsedaren fick stora blaffiga kliande myggbett som höll honom frustrerat vaken i slutet av resan.
Vår firarresa har också varit bra, för det har bara varit vi två. Vi har tagit det lugnt. Gått en hel del, badat lite, solat lite (inte jag, jag tål inte solen så bra men jag har legat eller suttit i skuggan), sett nya vyer och upplevt saker tillsammans.
Nu vill jag bara bli utvilad och få tillbaka matlusten. Det är såklart bra för vikten att inte vilja äta och frossa. Jag har gått ner 2,8 kg på den här veckan. Det mesta är såklart förlust av vätska i kroppen. Men det är bättre att äta lagom för att orka med sin dag.
