Barnen är helt propell. Förundersökningsledaren har allt mer frustrerat försökt få dem i säng. Men de bara stojar och flamsar och är omöjliga att få till tandborstning och pyjamisering.

När jag byter av honom har åtminstone Guldgossen gått och lagt sig. Lilla Svalan håller fortfarande på att fjompa av sig strumpbyxorna.
De ler, fnissar, sen skrattar det öppet för att sekunden senare vika sig dubbla i exploderande gapskrattsattacker.

När lilla Svalan frågar mig om jag inte ämnar ta tempen på Guldgossens öronvax kan jag inte hålla mig.
Även jag ryckts med i en högst olämplig skrattspasm. Nu kommer de aldrig att somna. Inte när de har en moder att trigga.