Jag läser böcker.
Det är som livsluft.
Någon annas livsluft som man tar del av för en stund. Något att förlora sig i, att drömma sig bort med. Människor man inte träffat och aldrig kommer att träffa men som man ändå lär känna och vars liv man delar för en stund.

För några dagar sedan avslutade jag C.J Box´s bok “De Samvetslösa”. Det var en mörk berättelse om några poliser som begått ett brott de till alla buds stående medel ville dölja.
Eller så var det en berättelse om en modig flicka som gör allt för att beskydda sin bror och sig själv.
Eller kanske handlade det mest om en gammal ranchägare som plötsligt hittar en ny mening med sitt enahanda, ensamma liv.

Boken var inte den bästa jag läst, inte den näst bästa heller. Den hade sina poänger, särskilt fram emot slutet när det blev lite spännande, men jag tror att den skulle gjort sig bättre som film. Jag tror till och med att man har gjort film av den. Jag borde sett filmen, i stället för att läsa boken.

Förra boken jag läste var betydligt bättre. “Tjuvarnas stad” av David Benioff. Trots många beskrivningar av fasansfulla händelser så fanns ett grundläggande stråk av ljus och humor som lyfte boken radikalt. Inramningen av berättelsen var också väldigt viktig för att man skulle orka läsa och ta till sig.
Boken följer en ung man under några dagar av andra världskriget. Jag rekommenderar den verkligen.

Nästa bok på nattduksbordet blir Lars Keplers “Hypnotisören”. Jag vet ingenting om den och vägrar läsa baksidestexten, men jag har fått låna den av en kollega och har förstått att den ska vara bra.