Söndag eftermiddag.
Runt bordet i Trulsegården sitter mina föräldrar, jag, Förundersökningsledaren och våra barn. Vi äter efterrätt.
Lilla Svalan tittar drömmande upp från sin tallrik och säger med släpig stämma:
-Det smakar sommaräng!
Vi vuxna tittar på varandra i lyckligt samförstånd över lilla Svalans förmåga att verbalisera en perfekt smakupplevelse… tills Guldgossen bryter förtrollningen:
-Men lilla Svalan. Det ÄR ju maräng också!