Vi hade trevliga middagsgäster i går kväll. Min ovana trogen fick jag för mig att jag är världens bästa kock som enkelt kan hitta på ett helt oprövat recept och bjuda på kulinariska sensationer.
Det har hänt att det gått åt pipan när jag gjort så här tidigare. Men det är sådant man lätt förtränger när man står i köket med någon timma kvar tills dess gästerna kommer och håller två fläskfiléer i sin hand.
Likt Kajsa Warg tog jag vad jag hade hemma och improviserade fram en maträtt som skulle kunna bli totalt oätlig.
Jag hällde 1½ burk krossade tomater i botten på en ugnsfast form, la i fläskfileéerna och snodde ihop en marinad som jag aplicerade på köttet. Sedan lät jag anrättningen stå och dra innan jag skjutsade in den i ugnen på 200 grader i cirka en timma. (Den uppmärksamme kan räkna ut att matren inte var klar när gästerna anlände.) Jag mätte med tempromenter och tog ut formen när köttet passerat 70 grader.
Marianden bestod av 3 msk matolja, 2 msk Kikkoman soya, 18 g finhackad färsk ingefära, en halv röd chilifrukt utan kärnor och vita hinnor, även den finhackad. Jag hade också i 2 stora finhackade klyftor vitlök och så ca 1-2 tsk salt.
Medan anrättningen stod och lagade till sig i ugnen spred sig en mycket skarp lukt av kryddor i huset. Det var så att ögonen tårades och behovet av gasmask framkallades. Inte förrän jag kom på att jag kunde sätta på köksfläkten mildrades ångorna något.
Men hallå!
Hur smakade det då? Gick det att äta eller fick vi ringa efter hämtpizza?
Jo tack, det blev faktiskt riktigt gott. Köttet var mört och fint och hade tagit ganska lagom mycket smak av marinaden. Tomatkrosset hade sugit upp mer av mariad och köttsaft och blev en perfekt sås till.
Jag serverade potatisgrattäng (köpt påse, bara att slänga in i ugnen) och en massa olika grönsaker till och det blev på det hela taget en ganska lyckad middag.
