Jag är så glad att jag gråter en skvätt. Det är inte klokt att det finns så fina människor.

I kväll ringde en man från församlingen och berättade att han och hans fru åker ner och hjälper till i Kaffestugan i morgon. De hade ingen aning om att jag lovat mina barn pepparkaksbak och de visste inte heller hur ledsna barnen blev när jag berättade att det inte skulle bli något av.

Guldgossen utbrast spontant:
-Åh, det är Jesus som har fixat så att du kan vara hemma med oss mamma!

Det är underbart med vänner. Det är också helt underbart att vara en del i en församling där människor tar ansvar för varann och har omsorg om varann, även om dem som inte är deras vänner. Jag umgås inte med paret som kontaktade mig i kväll, de har aldrig varit hemma hos oss och vi aldrig hos dem. Vi träffas i kyrkan, hälsar på varann och utbyter artighetsfraser, och ändå finns det en kärlek som inbjuder till uppoffringar.

Jag är så oändligt tacksam.