Zäta

Hu, nu har jag huvudvärk. Det kommer från en växande visdomstand. Tanden värker värre än huvudet men det känns som en klen tröst.

Jag försöker tänka på smärtan vid behandlingen av hälsporren i måndags, jämfört med den känns tandvärken som en piss i Mississippi. Men taktiken fungerar inte riktigt.

Jag har inte tyckt att de två första behandlingarna med laser/ultraljudsstötarna har hjälpt så mycket, kanske lite i början av förra veckan.
Sjukgymnast Björn förhörde sig då med sin kollega vilken styrka hon kört på.
-Vad har du haft? 2 eller?
-Nej. Det har varit 2.2, svarade hon.
-Jasså ändå. Men brascha på med lite mer. Det får hon tåla!

Om det inte vore för att han tittat på mig med världens största leende och en riktig blingblingglimt i öpgonvrån hade jag känt mig som en imbicill som de pratade över huvudet på.

Det där med att brascha på lite mer innebar att jag blev tvungen att hyperventilera och hela kroppen skakade i ofrivilliga spasmer. Och nu överdriver jag för en gång skull inte. Det var den näst värsta smärta jag upplevt. (De värsta kommer från gallstensanfall.)
Sjukgymnastkollegan var tvungen att hålla fast min fot för att kunna genomföra behandlingen. Det kändes verkligen som tortyr.

Och sedan betalar jag glatt mina 80 kr och skuttar därifrån med ett leende på läpparna. Jag är inte klok!

Men nu ler jag inte. Nu ser jag bara tråkglåmigt trött ut. Jag tror jag ska unna mig ett glas färskpressad apelsinjuice från Willys och sedan gå och lägga mig.

Var på jakt efter en adventskalender på lunchrasten. Tack och lov att jag hade långkallingarna på för nu var det svinigt kallt. Jag råkade ta av mig Helly Hansen-vanten för någon minut och det var som att vinka i Sibirien.

Jakten började på torget men jag hittade ingenting där. Inget annat är två par jeans för 30 kr/st till Guldgossen, fyra par sockar för 35 kr, ett par strumpbyxor till lilla Svalan för 20 kr och så lite annat smått och gott till en billig peng.

Jag gick vidare till bokhandeln. Där borde de ju faktiskt ha adventskalendrar.
Det hade de inte. Men jag köpte en almanacka till mig för 2011 (inte kronor utan året…).

Jag kikade in på Åhléns men hittade ingenting alls.

Desperat gick jag till slut in på Hemköp och minsann! Där köpte jag en chokladkalender för 10 kr. Tjohoo! Jag köpte en till Guldgossen också, även om han förmodligen inte tål chokladen. Han kan ju alltid öppan luckorna så kan någon annan familjemedlem (jag erbjuder mig frivilligt – snällt va!) äta upp chokladen åt honom.

Men varför denna vansinniga julkalenders jakt, frågar du dig nu.

Jo, i går var lilla Svalan och jag och hämtade ut ett stort paket med alla jultidningsböcker som Guldgossen sålt (till mig). Vid förbutiken på ICA fick Lilla Svalan syn på kalendrarna som hör till SVT´s julkalender. Hon tyckte absolut att vi skulle köpa en så´n till henne.
-Ocker! utropade jag indignerat när jag fick se att den kostade nästan 50 kronor.
-Men mamma, jag vill verkligen ha en julkalender! stod lilla Svalan på sig.

Sedan var det gråt och tandagnisslan i bilen på vägen hem.
-Jag måste få *snyft, snyft* en julkalender.
-Det blir ingen riktigt jul *hulk, hulk* utan en julkalender.
-Jag kommer vara ledsen *snörvel* hela julen om jag inte får en julkalender.
-Hela julen är förstörd för mig om jag inte *host snörvel snyft hulk hulk* får öppna en lucka varje dag. Vill du verkligen den mamma? Förstöra din enda dotters hela jul!

Och eftersom jag är en benhård mor som aldrig ger efter för sina barn och har ett hjärta av sten som aldrig berörs och inte för en sekund påverkas av tårar eller böner… så föll jag genast till föga och lovade köpa en kalender.

Lilla Svalan ska få glasögon. Vi har hos optikern i går.

Lilla Svalan överraskade både mig och optikern genom att ge henne en teckning av jultomten med ett lass paket. “Hon har lärt sig smörandets konst tidigt”, tänkte jag.
Jag tror inte på allvar att det var därför undersökningen gick som en dans, men det gjorde den i alla fall.

Optikern konstaterade att lilla Svalan har en synskärpa som är över genomsnittet för barn i henne ålder, men ögat är lite för kort vilket skapar en översynthet. Eftersom hon måste anstränga musklerna i ögat när hon ska läsa, se på TV och göra andra synintensiva moment, så kan det skapa huvudvärk.

Lilla Svalan har haft MYCKET huvudvärk i över ett år. Inte så att hon har jätteont jämt men hon har ont nästan varje dag.

Att få glasögon är något lilla Svalan sett fram emot. Hon har fått hem fyra bågar på prov och provade intensivt under hela kvällen i går. Jag tror hon bestämt sig för vilka hon vill ha nu och kanske tar Förundersökningsledaren med henne till optikern redan i eftermiddag för att beställa glasögonen.

Lilla Svalan har övat på vad hon ska säga till sina klasskamrater om de undrar hur det gick hos optikern.
-Jag är långsynt och behöver glasögon.

Så länge hon inte erkänner att hon är långsint är jag nöjd.