Zäta

Lilla Svalan och Guldgossen diskuterar förutsättningarna för en flygplanslek de ägnar sig åt. Jag lyssnar bara halvhjärtat och försöker dämpa de mest högljudda känsloyttringarna.
Plötsligt hör jag lilla Svalan utbrista:
-Men det var faktiskt bara en rektorisk fråga!

Fy vad trött jag är. Jag har bara varit vaken i drygt två timmar men är redan redo för en ny omgång i sängen (och så syftar jag på sådana stillsamma aktiviteter som att sova till exempel).

Det blev inte någon hundraprocentig sömn i natt heller, även om jag faktiskt sov betydligt mer än jag gjorde förra natten då jag var vaken.
Det är tandvärkseländet som bråkar med mig och min sömn. Den där bakteridödande vätskan jag ska skölja med höll mig också vaken. Den svider som eldvatten på tungan, fast utan den bedövande effekt på sinnet som den vite mannens eldvatten hade på den tiden då indianerna kom över brygden.
Svidet har suttit kvar hela natten. Varje gång jag vaknat till har jag känt hur tungan växt ytterligare några millimeter och rör sig som en träbit inne i gommen, på resultatlös jakt efter lite lenande svalka.

Nu väntar en lagom lång arbetsdag och sedan blir det julbord med jobbet i kväll. Jag har verkligen sett fram mot julbordet. Vi ska till restaurangen Sjökanten vid Kronokampingen och de har väldigt god mat. Jag har julbordat där tidigare och vet vad jag talar om.
I kväll kommer jag dock inte kunna njuta i fulla drag eftersom tungan brinner, käken värker och hela jag är som ett urladdat batteri.