Zäta

Om en halvtimma är det julafton konstaterar en alldeles för vaken Guldgosse. Hans alldeles för vakna lillasyster ligger bredvid honom i en gästsäng och ingen av dem verkar särdeles intresserade av att inse att klockan är mitt i natten.

Jag hann bli klar med julklappsinslagning, tidningsslängning och annat som jag bara var tvungen att ha klart innan våra gäster anlände. Nu känns allting bra. Vi har ätit god middag och sedan för mycket fika, precis som sig bör.

Jag ska snart gå och lägga mig men först vill jag önska alla en riktigt

GOD JUL!

Jag har på grund av allvarlig tidsbrist rationaliserat bort snörena på årets julklappar. Det märkliga är att jag inte har någon ångest över beslutet.

Håller jag på att bli vuxen?

Ledigt från jobbet tack vare att vi alla arbetat extra hårt en vecka och lyckats jobba in den här dagen. Dan före dopparedan…

Nu har jag just kommit hem från stan där jag handlat det (förhoppningsvis) sista. Inga julklappar, eller jo, två – en liten extra till varje barn. Men det jag egentligen skulle köpa var mat. Helt vanlig normal mat som kyckling, mjölk och clementiner.
Utanför fiskaffären mötte jag en kvinna som bar på en gigantisk lutfisk. Den vägde säkert sju kilo. Jag avundades henne inte. Så mycket lutfisk måste innebära väldigt många julbordsgäster. Jag avundas förresten inte gästerna heller för lutfisk hör inte till mina favoriter på julbordet.

Nu måste jag skynda mig att packa upp mina varor och slå in de sista klapparna. Om en och en halv timma kanske våra nattgäster anländer och då ska jag stråla av julefrid och ha allting klart. Det äår en utopi men man kan väl få drömma lite så här i juletider…