Jag går ju omkring och funderar på vad jag ska göra med mitt hår. Ska jag klippa av det eller låta det vara långt ett tag till?

I torsdags satte jag upp en snétofs och lät en ostyrig lock hänga ensam ner vid pannan.
-Spännande! kommenterade släktingkollegan.
Det är något man säger när man vill uppmärksamma någons frisyr men är för noga med sanningen för att kunna säga att det är snyggt. Suck!

I går testade jag ett nytt grepp. Jag gjorde två tofsar i stället, en på vardera sida av huvudet. Min man sa genast att jag inte såg klok ut. Chefen uttryckte sig såhär:
-Men vad coolt Zäta! Du ser ut som… vad heter hon nu igen… du vet den där… Ja, någon i Teletubbies!

Alltså var inte heller den frisyren särskilt lyckad.
Själv kände jag mig i alla fall ganska pigg och glad till utseendet och när allting med soffbytandet lugnat ner sig på kvällen plockade jag fram stora kameran för att i bästa modebloggarstil föreviga mig själv.

Här är resultatet.
Det är okej att skratta eftersom jag inte kan höra er. Dessutom kan jag lova att jag hade rätt roligt själv.

Först ett kort som Förundersökningsledaren var vänlig nog att knäppa. Han stod i trappan för jag har ju hört att man ser smalare och snyggare ut om man blir fotad uppifrån. Tyvärr råkade jag klämma ihop bysten en aning så det ser ut som om jag är klyftad ända upp till halsen. Jag blev inte helt nöjd med den bilden, och Förundersökningsledaren tröttnade på att spela Bingo så jag fick ta saken (kameran) i egna händer.
Ska man fota sig själv är det säkert bra med en spegel så att man ser hur man ser ut, tänkte jag.

Det var dock inte så lätt att få skärpan på rätta stället. Det blev fler ganska misslyckade försök. “Du zimmar ur bild Zäta”, hojtade jag till mig själv när jag sett resultatet.

Sedan lyckades jag äntligen pricka rätt, men var ändå inte helt nöjd med ansiktsuttrycket.

Det gäller ju att inte spara på krutet utan brascha på med rejält många foton innan man ska hitta ett man blir riktigt nöjd med. Till slut lyckades jag knäppa det där kortet som åtminstone var nästan okej.

Men hur funkar det då om man nu skulle göra som modebloggarna brukar göra, och fota utan spegel? Jag var tvungen att fortsätta leka en liten stund.
Jag har lekt lite i datorn också sedan, med ljus, färg och kornighet. Som ni säkerligen ser vet jag dock ingenting om retuschering. Jag är inte ens säker på om jag kan stava till det.

Bästa bilden fick jag nog till ute i hallen, men då blev bakgrunden ganska rörig, med ett par oranga ben, tillhörande en babystork som hänger i kapphyllan.

Jag får nog erkänna att det blir lite bättre när Förundersökningsledaren fotar. Han var snäll nog att ställa upp och ta ett sista kort, och det får bli avslutningen på den här bilduppvisningen. Nu lovar jag att inte lägga upp fler kort på varken mig själv eller någon annan… på flera timmar…