Onsdag 26/1-11:
Jag har inte sovit så mycket i natt. Guldgossen har sovit ännu mindre.
Någon gång under nattens mörkaste timmar kom han insmygande och beklagade sig över magknip. Jag trasslade nerför trappen och värmde på en riskudde åt honom och sedan låg vi båda i hans säng och väntade på att det onda skulle ta slut.
Det tog en stund. En bra stund. Bra med innebörden lång. Inte bra som i bra.
Det var ingen av oss som hade det särskilt bra.
Guldgossen hade riktigt ont och låg och gnydde när jag inte lyckades distrahera honom. Själv gnydde jag i själen över att min son hade ont.
Det blev en lång natt.
