Hur svårt kan det egentligen vara… att gå och lägga sig i tid. Vad är det för okänd kraft som lockar och drar och får mig att bekymmerslöst hålla mig vaken till andra sidan midnatt, utan att göra nåt vettigt och knappt ovettigt heller för den delen?
Jag känner mig som barna som inte vill gå och lägga sig “bara för att”.
Men nu är klockan tjugo i ett och jag har inga utsikter om att få sova någon åtta timmars skönhetssömn innan det är dags att pallra sig upp till en ny skön helgdag.