Det här var precis var jag INTE behövde. Ännu en natt med alldeles för lite sömn.
Till en början var det helt mitt eget fel.
Jag hade fått för mig att vi skulle baka pizzastenspizzor till middag och naturligtvis tog det längre tid än jag trott. Inte förrän efter tio var barnen i säng, jag själv en stund därefter.
Dubbelsängen befolkades av mig, lilla Svalan och Guldgossen – som var en aning mörkrädd. När Förundersökningsledaren kom för att lägga sig fick han plocka bort två tredjedelar av de sovande innan han fick plats.
Strax efter ett på natten kom Guldgossen tillbaka. Då hade han inte lyckats somna om efter att Förundersökningsledaren hjälpt honom i säng.
Jag makade på mig, bad honom hämta en kudde, och släppte ner honom mellan mig och Förundersökningsledaren med en trött förmaning om att Guldgossen skulle hålla sig på min sida för att inte väcka Förundersökningsledaren.
Sedan sov jag inte mycket mer den natten. Det var för trångt om saligheten. Jag vet att jag måste hunnit sova någon minut i alla fall för jag drömde att en av mina systrar födde barn, en pojke och tre flickor. Hon födde hemma hos sig och jag var med och tog emot barnen, lindade in dem i filtar och skötte om allting. Direkt efter förlossningen gick systern och hennes man och handlade på Carrefour (en stor butik som finns i bland annat Italien) och jag var rätt förgrymmad över att de lämnade barnen sådär direkt.
När det var en kvart kvar tills min väckarklocka skulle gå igång bad jag Guldgossen gå tillbaka till sin egen säng – för att jag inte skulle väcka honom när jag klev upp (jättelogiskt). Han somnade i alla fall om och jag också. Jag fick tio minuter av underbar, djup, ostörd sömn.
Nu är frågan – kommer jag överleva dagen med bara de där tio minutrarna?
